Disney World - Screw Micky!

I have kind of figured that Mickey Mouse and his friends at the Disney World and Disney Land is big in large parts of the world. Even I grew up reading his magazines, saw him in most toy stores and watched him on TV - but only on Christmas Eve. Hey, for us Swedes born in the 70's at least, we only saw him on television during Christmas, that was about the only time you could see Mickey and his friends and we got a whole hour of him. If you did´t have a VCR and could record it - than you could watch in all the time. But in my family we didn´t have a VCR (probably because my parents saw it not to be a fit activity for kids to watch too much television - and maybe that is the true to some extent). But for us Swedes, we all know what happens on Christmas eve at 3 p.m. in Sweden.

Today when I have children of my own and I have with the same excitement looked forward to the 3 p.m event on this special day, but my kids don´t show the same excitement.. wonder why? Maybe they just watch too much television today, get too much exposure and therefor things I longed for, things I could not have everyday is just not exciting for them. And today one just need a computer to travel across the world and get the same excitement every day 24/7 compared to my experience of once a year for an hour.

Any way, off we went toward Florida which is about an 8 hour drive and our kids did so great and was exited to see Mickey and his home. My four year old said he was going to give all of them a great big hug. My 7 year old was more reserved thought the whole thing and thought hugging was cheesy.

Upon arrival late at night the excitement went up and we checked in at one of the Disney Resorts - All Star Music Resort. I felt I was a small person walking around among all these big instrument displayed all over our resort. The kids fell in love with the pool. But said that we have a pool at home and we should not spend our time in this when we are going to visit Mickey.

Staying at a Resort is convenient and buses takes you to what ever park you like to visit, because there is several of them here in Disney World. We had decided to stay 3 nights and spend 3 days in different parks - Magic Kingdom, Animal Kingdom and Sea world (last one is not a Disney park). On the bus on our way to Animal Kingdom I got into a conversation with a lady from the great lakes and her family and when we said we only where going to be here for 3 days, she acted all surprised that we did not spend a longer period of time, which you need if you like to see the whole thing... She told me however that this is their third time and they stay for 7 days each time. That comment got me to raise my eye brow and wondered all by my self if there isn´t more places on this planet to visit and see than Walt Disney world, considering the short amount of vacation Americans have each year. But for them who like to do something different each year on their vacation, but go to the same place for the convenience you can do basically anything you like here at the Disney World... Conferences, kids vacation, things for the guys, and the girls, grandma and grandpa, see the world through Disney's eyes and even get married and spend you honeymoon here among Mickey and his friends

Sometime I wonder if the adults excitement of what we have met and experienced as growing up (Mickey is part of that for many) is trying to spill it over to our children too. Well my dear 7 year old she does like to inherit my likings or thoughts of Mickey and his friends. When we arrived she was at first very exited and she of the two of them got into the pictures together with the cartoons, but where as my 4 year old who wanted to give them all the great hug, was kind of reserved. But once the two of them got into the carrousel hysteria, my seven year old said - "screw Mickey" - I want to have fun on the rides instead of standing in line to get our pictures taken with the great cartoon mom was grown up with. (this is the reason we have no picture of Mickey himself). Bye bye Mickey!

The sum of our trip. Thank you for the visit, but we will probably not come back. For many reasons. Our kids have too much exposure of you through internet, tv, magazines .. so meeting the cartoons is just not exiting. But the rides were fun, and the kids loved it, the stage setting and all the care of every details in these parks are just amazing. But paying 656 dollars for two days on the rides is a little bit too expensive and the food too was way off - 50 dollars for fast food. Also, our kids could care less of the stage setting. That is for us adults to notice and for me (personal opinion) it is kind of is cheesy to visit and dressing up in Mickey Mouse cloths, hats and other souvenirs which lots of the adults visiting the parks do. . Well, That is just not me... I'll watch my Mickey on the television instead - see you Christmas 2011.

More pictures will be posted shortly!

Promised some English..

A few of my friends have told me to write in English on this blog. I am first of all happy to hear that I do in fact have some readers even if many don´t comment. Comments are welcome!! So this means that I will try to write in both English and Swedish.. It probably can be good for me too since I otherwise only get to practice my spoken English... So next blog will be about our trip to Walt Disney World, Orlando, Florida... I am still working on it... but will be published shortly!

Att få jobba är rena semestern!

Dagen började med att lämna barn på skola och dagis. Eller egentligen började den redan en timme innan med att få upp sig själv och de små liven ur sängen, till frukostbordet och ner med flingorna i magen.

Därefter stod städning på schemat. Det handlade mestadels att alla sakerna hittar sin rätta plats. Har numera fattat att jag är inte enbart ben till min egen kropp utan även ben till alla efterlämnade prylar de 3 övriga familjemedlemmarna lämnar efter sig. Mitt på dagen blev det en paus i allt städande och jag deltog i ett web seminarium om hur att förbättra sitt resultat och ha en tydlig målbild - och öva på det kan vara bra för både arbetslivet och privat. Mitt i allt dyker nu diskmaskinsrepratören upp och konstaterar att motorn i diskmaskinen gått sönder och det bara är att köpa nytt. Skönt att man hyr huset detta året. Kyl och frys gick precis sönder i förra veckan så det har varit några kostnader för våran värd.

Under tiden de gick igenom diskmaskinen ringde jag själv några samtal, bland annat till luftkonditioneringsrepratören som måste hit och titta till våran AC, då denna drar ström så det står härliga till. Förvisso är det varmt här om dagarna men räkningarna ligger på 500 dollar per månad, rena chocken för oss nordbor, som blir chockad av hälften, när varje Varjavinter dyker upp.

I många amerikanska hus är det heltäckningsmatta som gäller. Och vit helst. Eftersom vi nu hyr vårt hus så är det si och så med den fina vita heltäckningmattan och den lovar jag har sett sina bästa dagar. Men bara för att få rent den har jag nu tillkallat en städfirma som levererar massiv kemikalie-rengöring av denna matta. Undra om man vågar kliva på den efter den behandlingen eller om det kommer svida under fötterna?! Kvinnan i telefonen som tog emot min beställning lyssnade med tålamod hur äcklad jag är av denna matta som finns i alla sovrummen, hallen, vardagsrummet och i matsalen.

Därefter är det dags att hämta kottarna från dagis och skola, laga mat och diska för hand all den disk som blev efter middagen. När väl detta är avklarat så gäller det att få sin 7-åring att inse att man måste göra sin läxa också. Efter gnäll och skrik lämnar hon motvilligt sin film och med kråkfötter stavar till, cat, hat, bat, cap etc etc etc... Räkneuppgifterna gör hon med glans och sist men inte minst ska det fyllas i en massa färger på en teckning. Själv frågar jag mig varför man måste ge en som går i ettan hemläxor - varje dag!? Klarar inte skolan detta själva på denna nivå? Men detta är ett ämne för en annan gång!

Just denna dag fanns det inte en minut över för alla övriga måsten som finns på min göra lista, som handla mat, fixa patroner till skrivare, familjebilder till dagis, tacka ja eller nej till 5 olika tillställningar till just denna fredag. Springa över till banken för att kolla saldot eftersom vi ännu inte fått internet banken att fungera, samt köpa ett trådlöst modem till nästa repratör som kommer på torsdag. Och sist, men inte minst, försöka få mig själv att besöka doktorn för att se om min förkylning som nu pågått en månad inte kan kureras med en amerikansk dunderkur of some sort?!

Kvällen börjar nu komma till sitt slut - för barnen i alla fall. Rutinen läsa bok, helst flera stycken har infunnit sig och sen är det släckt lampa och en somnar lika snabbt som man slår på en av och på knapp. Den andra kan ligga där i timmar och stundvis ropa - mamma - pappa!

Själv väntar jag nu på att den andra andningen ska infinna sig så man orkar ta tag i den tvätthög som genererats under dagen - tur är väl att tvättmaskinen funkar fortfarande. Den dagen den slutar funka går jag också på strejk. Därefter är det en stunds egentid framför datorn, för att kolla, mail, blogg, facebook, nyheter. Vi har en TV också fast den hinner jag inte titta på - jag betalar bara för 310 kanaler.

Om någon tror att jag lever lyxhustru liv så hoppas jag detta får dem att tänka om. För ibland i denna röra kan jag längta till jobbet - jag har ju insett att det är ju rena semestern att få åka dit!

Två minuter TV, 10 min reklam...

Hemma klagade jag kraftigt på reklamavbrotten och kände nästan för att göra en del inlägg i debatten. Här har jag istället slutat titta på tv. Det går inte. Två minuter tv (känns det som), efterföljandes av 10 min reklam (känns det som).

För närmare 2 månader sedan beställde ett bättre kabel-tv utbud än de enstaka kanalerna som fanns att titta på gratis. Samtidigt tackade jag också nej till det tillfälliga gratis erbjudandet om "play on demand" pga att jag inte ansåg mig själv behöva ha den. Ett stort misstag! Som jag förstått är det en lite box som man själv kan ta fram de program man vill titta på och på den tid som passar mig själv. Personligen resonerade jag att jag kommer iaf inte hinna titta särskilt mycket på tv och inte behöver jag spela in dem utan jag tittar på de tv program som erbjuds när det finns tid över. ha ha ha..

När jag går och lägger mig om kvällen är det väl för många som för mig en stunds tv tittande för att vila ögonen och slappna av. Men utan den där boxen hinner jag inte se ett 20 min program färdigt. För totalt sett är det minst 45- 60 min långt program med reklamavbrotten , så är det stört omöjligt att se på tv. Jag hinner inte se färdigt något och hela tv rutan känns som en enda stor reklamkatalog. Två minuter tv och tio minuter reklam.

Så det 310 kanalerna jag har att välja bland och betalar för ser jag inte mycket av. Ja kanske nyheterna och väderkanalen. Dvs 2 minuter nyheter och 10 min reklam, 2 min nyheter, 10 min reklam, 2 väder och 10 min reklam. zzzzzzzzzzzz

"Its all an act" med resultatet: rubbad trovärdighet för både säljare och varumärke.

Första intrycket är oerhört framåt positiva, trevligt bemötande och förtroendeingivande. När man får problem, förändras bilden snabbt minst sagt.

Försäljningstaktiken här i USA ter sig lite annorlunda än hemma i kära Svedala. Eftersom jag själv är säljare så har jag nu under några månader få studera min egen yrkeskategori i ett annat land medan upprättandet av ett hem. Alla dessa saker som man behöver köpa har jag nu fått lyssna till många säljare både på telefonen och i butikerna. Minst sagt intressant var det i början och jag var överväldigade hur många var så trevliga och tog emot mig. Och det fanns inte ett problem i världen som de inte skulle kunna lösa.

Försäljningskulturen hemma är inte alls lika framfusig - jag kan nästan tycka att vi är lite för försiktiga. Vi skulle verkligen kunna ändra på oss när det gäller första intrycket. Vi skulle kunna ta emot våra kunder med lite mer entusiasm när vi går in i en butik. Eller träffar kunden för första gången i ett möte. Här är amerikanarna "outstanding" minst sagt.

Dock började detta fantastiska första intryck sakta raseras allt eftersom problemen dök upp eller dagen då jag insåg att säljtaktiken var gränsande till att lura mig.

När det gäller hanteringen av kunder som inkommer med problem och måste kontakta företaget igen så tycker jag att i Svedala brädar amerikanarna. För i min värld som säljare så ska man se till att det där problemet som dyker upp ska tas om hand om, på absolut bästa sätt, även fast det kanske inte alltid blir till kundens fördel. Det hela handlar ju om ett rykte som säljare men också det varumärke vi säljer. Det hela kan ju ses som något ganska självklart. Men bland amerikanarna så får man istället känslan av att det suckar djupt när problemen dyker upp. Det som gäller är att få in kunden inte att öva på konsten att behålla dem.

Tex så har jag haft med USAs största telefonbolag att göra. AT&T. Vi har varit helkunder från första början och säljaren var i mina ögon enormt duktig och tog hand om oss på alla tänkbara sätt. Om jag fick några problem så skulle jag höra av mig. Och jag har haft problem, tekniska och praktiska etc... När jag väl ringer eller besöker honom i butiken, så gör han allt för att skjuta problemet som AT&T äger på mig som kund. Jag har till och med blivit tillsagd av honom att kontakta kundcentralen istället där jag redan suttit 6 timmar med tekniska problem. Sist men inte minst, ville de helt enkelt börja ta betalt för att jag inte kan fixa deras tekniska problem. Inte skärskilt kundvänligt eller logiskt kan tyckas.

Eller häromdagen när vi planerade vår resa till Disney World och jag via nätet letade boende via en websida. När jag ville ha hjälp på telefonen ringde jag det sedvanliga 1-800 nummer som företagen här har som deras kontaktnummer. Väl där fick jag all hjälp med mina frågor och frågade om inte säljaren, som var oerhört vänlig, kunde hjälpa mig färdigställa bokningen. Självklart kunde hon det och tyckte in all information, betalmedel etc... Då precis är jag trodde att vi var klara, så fick jag svaret att erbjudande finns inte längre... det var nog någon som hann före. Men jag kan hjälpa dig med ett hotell intill för bara 40 dollar mer per natt.. Något i mig sa nu STOPP! Vänligt bad jag om att få återkomma med min beställning och att jag behövde fundera. Två minuter senare hade jag bokat hotellet jag ville ha, själv via nätet, för det pris jag tänkt mig. Bara med det agerandet gör att man känner sig lurad. Inte kommer jag lita på det bolaget något mera. Bättre hade ju varit om de försökt redan från början sälja in det dyrare alternativet, med helt andra metoder eller snällt meddelat att mitt erbjudande endast var ett web-erbjudande. När den amerikanske säljaren sätter igång, känns det som det finns en medvetet upprättat system i att utnyttja den stressade kunden som letar efter en bra "deal". Det hela känns inte genuint.

Jag läste en artikel för några veckor sedan, och kunde konstatera att detta inte alls bara är ett problem jag själv upplevt utan något som amerikanarna upplever själva som kunder. Bland annat har detta framkommit när företagen blir utsatta för undersökningar om vad deras kunder tycker om dem. Alla har upplevt att allt är fantastiskt tills ett problem uppstår. Jag har funderat själv varför man inte tar hand om sina kunder bättre. Kanske speglar försäljningen den amerikanska kulturen lite som jag och många med mig kan tycka är lite ytlig. Man har lätt att ta kontakt och skapa relationer, men man låter inte dessa relationer blir djupa och trogna. Något som jag kan tycka att vi hemma i Sverige är betydligt bättre på. Lika väl som kanske vår egen kultur speglar vårt sätt att bemöta våra kunder. Vi är ju rätt dålig på att ta kontakt med nya människor och visa en direkt öppenhet initialt.

Jag som säljare förstår också att det gäller att få in mycket kunder för att det ska vara lönsamt. Det verkar som detta är den enda komponent som försäljningen går ut på här i USA - i alla fall får jag en sådan känsla. Att en stor kundstock ger bättre lönsamhet - den ekvationen förstår nog de flesta. Men det blir ju kraftigt mycket jobbigare om man måste hela tiden jaga nytt och samtidigt försöka ersätta de som lämnar en pga dålig kvalitet. Så jag föredrar nog försäljningstaktiken hemma i kära Svedala (iaf den som jag lärt mig). Och de som klagar på försäljarna hemma i Sverige skulle nog få en smärre chock... för här i USA kan de vara rent av fördärvliga - "its all an act".