Watch out!

Att köra bil i USA så ska man givetvis ha körkort som man undrar om de plockat upp från ett flingpaket, som kompis boende i Birmingham Alabama uttryckte det och jag kan inte annat än hålla med. Det finns vissa givna regler som man känner igen hemifrån, men det verkar också finnas undantag från reglerna - massor faktiskt. Egna initiativ verkar det också finnas gott om i trafiken. Sen har nog varje individ egna skrivna regler hur denna kan agera längs vägarna den kör på. Så här kan det nog vara bra att köra med automatlåda för ens blickar måste vara riktade mot trafikanterna framför, bakom och på både höger och vänster sida.

När vi ska ut och in i vårt bostadsområde måste vi korsa en stor tvåfilig mycket tungt trafikerad väg. Att finna på en stund då det går att köra rakt över och in i trafikrytmen är omöjligt. Så man måste fokusera på de två första filerna där trafiken kommande från vänster. När man tagit sig till mitten kan man således fokusera på trafiken kommande från höger. Problemet är inte att ta sig över utan att kunna parera alla andra som också ska över. Bilarna mitt emot, de som ska av den kraftigt trafikerade gatan osv. Och tro inte att det är högerregeln som gäller utan alla intar lämplig ledig plats mitt i denna trafikerade gata och inväntar sin tur att åka ut i trafiken. Så när man väl har funnit en ledig plats och man kan åka över gatan så måste man sen hålla reda på vilka som ska iväg före dig. De kan både finna framför dig och på sidan om dig.. Och när det ösregnar blir detta ännu värre för då ser du heller knappt bilarna trots att det är lag på att ha lyset på när det regnar så har inte alla det....

När man väl är ute på "highway" eller "freeway" så kör de flesta fortare än de få göra och det är väl ett universellt problem - även jag kör för fort.. ibland. Dock måste jag säga att här i tätortsområderna så finns det fler trafikpoliser än det finns fartkameror i Sverige och det gäller att hålla koll på farten. Flertalet av mina kompisar har åkt fast för fortkörning..
Det som är min värsta fasa att möta är dessa halvlastbilar varenda amerikan verkar äga och de lastar allt de ska ha med sig i. När sedan hundägaren också låter sin hund glida med längs motorvägen sittandes på flaket undrar man hur den håller fast sig? Lika så när de lastar halva bohaget på flaket och inte surrar fast det. Påväg hem mot Atlanta så hände precis det som man befarade kunde hända. En person har lastat matbord och stolar på sitt flak och plötsligt så flyger en av stolarna av flaket och ut på den kraftigt trafikerade motorvägen och jag ligger precis till vänster bakom honom. Vilket kanske var tur! För den hade lika väl kunnat suttit i vår fönsterruta eller under oss och vad hade hänt då...

Mörkbrun blev ljusbrun hos frissan!

Ett skräcksenario och en overklig upplevelse infann sig hos frisören denna afton. Efter att i ett år letat efter en bra frisör hemma i Stockholm så såg jag inte fram emot att nu igen börja leta efter en ny frisör i USA. Det har strulat så många gånger och visst det slutade inte där. Det strulade även i kväll. I en månads tid har jag sonderat marknaden av frisörer och jag har även letat efter en frisör som använder sig av Redken. När jag väl hittar frisören som för märket och som också kommer med en rekommendation så tycker jag nog att det är värt att testa.

Jag kommer i tid och jag talar om numret som min frisör hemma i Sverige använder sig av när hon färgar håret. Givetvis så används inte numret här och det blir en del matchande med hårprover från Redken. Men han påtalar att han har hittat den färg som jag har... När jag sedan ser resultatet står jag som ett frågetecken i spegeln och undrar vad det var som hände. Jag hörde hur frisören pratar men uppfattar inte ett ljud för det enda jag ser är en ljusbrun (ungefär samma färg som mitt ansikte) lysa som en landningsbana längs mittbenan i huvudet. Det ser nästan ut som han gått med rakhyveln tvärsöver håret...

Jag hurklar ur mig att detta funkar inte det är bara att börja om från början... Hans kunder efter mig får gå hem istället och för frisören är det bara att börja blanda ny färg. Åter igen sitter jag där med färg i huvudet och vågar knappt fråga hur det ser ut när han väl börjar rensa ur det. Han säger samma ord som redan första gången "it looks great!" De orden betyder allt mindre och jag tittar försiktigt in i min egen spegel för att se resultatet. Det ser dock lovande ut denna gång och jag pustar ut. Efter 3,5 timmar i en frisörstol har jag nu i alla fall en hårfärg som liknar min egen. Jag säger lite försiktigt och som om jag fortfarande litar på honom att vi tar klippningen en annan gång... för detta har tagit lite för lång tid idag... En klippning kan man ju liksom inte göra om är min enda tanke. Nu behöver jag ladda ny energi och finna en annan frisör...

Tre rätters meny för två eller var vi fem till bords?

Igår firande jag och maken 10 år tillsammans. Barnvakt var fixad, champagnen inköpt och bord bokat på en av Montgomery´s bättre restauranger La Jolla. Den en och en halv månad vi nu varit i USA så har restaurangbesöken bara varit med barn i en bättre "fast food" restaurang och där man serverar "same same but different burgers". Både jag och A såg fram emot att få äta god mat med bestick och vinglas. Och den var jättegod - MEN ENORMA PORTIONER... Ur ett svenskt mått mätt så hade 3-rätters måltiden räckt till 4-5 personer.

Till förrätt blev det Beef Carpaccio with Shaved Parmesan Reggiano, Olives and Tomatoes. Carpaccion kunde de lätt varit ännu tunnare. Det var lite väl tjocka skivor för min smak, men i övrigt jättegott.
Till varmrätt valde jag en Hawaiian Sea Bass, Perisimmon-Sage Buerre Blanc, Butternut Squash Ravioli with Drizzled Olive Oil & Chiffonide of Spinach. De var en god och väl tillagad smörfisk. Och i botten fann man en nötigt smakrik Ravioli. Maken valde en Grilled Hereford Beef Ribeye, Black truffle & Horseradish Bordelaise, Onion Rings, Chive and Sour Cream Hash Browns.

Vi kan väl säga så här mycket: När maten och speciellt A´s mat kom till vårt bord föll hakan ner till golvet. För i hur i hela fridens dagar skulle den köttbiten gå ner. Där på tallriken låg minst 600 gram tillsammans med alla övriga ingredienser. Även på min tallrik fanns där tillräckligt med mat för att en mun till skulle kunna mättas.

Givetvis går inte hela matupplevelsen ner i våra säckar och vi blir tillfrågad om vi vill ha en "doggie bag". Jag förstår har man betalt för all denna mat så kanske man tycker att man ska ha med sig maten hem också.. men ärligt talat så är jag så mätt vid det här laget att jag inte längre är intresserad av att fortsätta i morgon.. Vi vi tackar vänligt, men bestämt "No thank you, no doggie bag". Hade det varit en amerikansk servitör/servitris kanske de tittat konstigt på oss, men med av vår brittiska servitris får vi förstående blickar.

Kaffe är ju ett måste efter varje svensk måltid och inte till måltiden som vi ser de flesta amerikanare göra. Dubbel espresso beställdes in. Här måste vi bli lite mer pigga efter denna gigantiska måltid. Till det får vi en Vanilla Créme Brulee, men vi var i samma veva väldigt tydlig att vi inte behöver två utan det räcker med en. När den serverades till oss var vi glada för en portion av Créme Brulee hade räckt till tre personer.

Sist jag åt så här mycket var när jag och A träffades och firade vårt första nyår tillsammans. Då slog vi till med nio rätters meny. Det minnet har vi fortfarande kvar - vi gjorde inget annat än åt... men så mycket lär vi aldrig igen äta. Men vi har insett att i USA kan vi nog lätt matcha denna nio rätters meny om vi fortsätter beställa in tre rätter även på de bättre restaurangerna för PORTIONERNA är ENORMA!

New member of the YMCA

After consideration and trail period at different gym in town I have chosen to go with YMCA. They are the best when it comes to family activities. The whole family joins in for 60 dollars per month. Not bad. We can access the gym, basketball, aerobics, yoga, swimming pool etc etc.. and a climbing section for the kids while I am working out by my self. The kids loved it and wants to go back. Unfortunately, the swimming class for kids are already full so we need to wait until the fall season before we can sign up. But maybe he would like to try soccer this summer.

I would like to see the Family YMCA in Sweden too. I will miss that concept when going back home. It is nice to be able to bring your kids to activities where they can do stuff at the same time and not only be babysat while mom and dad is doing their exercise.

Thumbs up for the YMCA.

Vita sandstränder i Florida och Independence Day i Alabama.

A´s verksamhet här gör att vi inte har många semesterdagar tillsammans hela familjen. De dagar som ges ledigt är långhelger som infaller vid en nationell högtid. Denna gång var det 4 juli. Independents Day eller USAs 234:e födelsedag.. (ungt land med den tjockaste historieboken). Denna helg skulle vi besöka Destin Florida som ligger vid Gulfkusten. Enligt utsago så var det ingen olja just där. Men i Alabama och Orange Beach har oljan nått stränderna och turisterna avvikit. Desto fler turister var vi då i Destin ca 2 timmar österut.

Resan till Destin tog ca 3 timmar på småvägar. Kändes delvis som vi var ute och körde i smålandsskogarna. Så vi kände oss hemma i vår Volvo som tog oss på vår premiär resa utanför stadsgränsen till Montgomery. Resan ner gick bra förutom att barnen körde med den klassiska kommentaren " är vi framme snart" redan 5 minuter efter start.
Själv tyckte jag vi skulle kommit iväg betydligt tidigare än vi gjorde - så jag var rätt så lättretligt irriterad tills det kändes som vi var på god väg. Vi kom fram ganska precis 3 timmar och blev tagna över miljön, stranden och den behagliga havsbreezen som nådde oss. Betydligt behagligare än fuktigheten hemma i Montgomery.

När vi väl nådde stranden var det badförbud p.g.a. de höga vågorna och vi planerade om och siktade mot det omtalade märkes outlet som fanns inte långt ifrån vårt hotell. Väl där fick barnen leka vid de sandstrandstäckta lekplatserna och jag satt där och höll de sällskap samtidigt som det kommer en annan mamma helt förtvivlad för hennes 8-årig son har försvunnit. Mitt i semesterparadiset började alla leta efter en liten pojke och semesterparadiset gick plötsligt över till mardrömsstället. Väktare och föräldrar samlas och alla letar, folk utfrågas och jag känner att jag nästan vill ta tag i mina barn som ovetandes leker i sandlådan och bland gungställningar, och åka hem. Efter en stund lungas det hela ner när man finner pojken inne i en närliggande butik där de säljer videospel. PUHHHHH!!!! Väl skärrad åker vi därifrån.

Kvällen avslutas med en trevlig middag tillsammans med ett Israeliskt par med barn i samma ålder och som befinner sig i Montgomery av samma anledning som oss. Vi åt gått och tog del av våra likheter och skillnader och hade en jätte trevlig stund trots seg servitris och lång väntan på maten.

Följande dag så var det dags att inta stranden. Barnen njöt till fullo av vädret, havet, solen, sanden och vågorna. Det hela som var tänkt att vara en halvdag vid stranden blev istället en heldag - en underbar heldag!!! Bilderna talar nog sitt eget språk.


Det underbara med många delar av USA är de generösa öppettiderna. När vi väl avslutade dagen på stranden och återvände till hotellet för att duscha och äta så kund vi senare återigen göra ett besök till märkes outlet för att shoppa. Denna gång utan barn och make fick jag min egen stund bland många fina saker. NIKE, Coach, Tommy Hilfiger, Polo Ralph Lauren etc etc..
Så nu har jag kittat upp mig och barnen helt för ett tag framöver. Hit återkommer jag gärna. Och nästa gång ska jag nog ta med mig cykeln. För genom hela Destin fanns det cykelbanor, precis som hemma i Svedala och Stockholm. Cyckelbanor på sidan om vägen, mitt i vägen och gående tvärs över på vissa ställen. Tyvärr såg jag inte många cyklister. Men tanken är mycket god!!! Och något jag gärna ser sprider sig...


Följande dag - den 4 juli återvände vi till Montgomery för att fira tillsammans med en amerikansk familj. Måste också tala om att i Montgomery, Alabama ligger USAs första Vitahuset. Eller "First House of the Confederacy" som det så riktigt heter. Denna eftermiddag umgicks vi, åt och tittade på de sedvanliga fyrverkerierna som gick av stapeln runt kl 22 down town Montgomery. Tyvärr måste jag säga att 4 minuters fyrverkeri inte var vad jag tänkt med storslaget Independence Day firande. Men kanske man inte kan motivera med stort och tjusigt fyrverkeri när den övriga finansiella situationen i USA inte är helt OK. Vi åkte hem och var lätt besvikna över det avslutet. Men flaggor fanns det många och mycket av. Och varje gathörn, korsning, tomt, flaggstång, hus, fönster och människor med hattar, glasögon, diadem är prydda med flaggans färger. Där det går att dekorera där dekorerar man med blått, vitt och rött denna dag.

Komplicerade problem kostar mer...

Det var ett tag sedan jag skrev och detta p.g.a. att vi haft en del problem med Internetuppkopplingen. När vi först kom så bodde vi på hotellet och där var det inga som helst problem. Problemet började när vi väl kom in i vårt hus. Uppenbarligen så är det inte bara en knapp som behöver tryckas på för att få saker installerat utan det tar från beställning en vecka. Sen tog det en vecka till p.g.a. att det skedde en felkodning. När jag väl fått alla modem via posten och ingenjören varit och besök sitt lilla skåp längre ner på kvarteret så funkade telefonen. Internet fick jag inte att fungera. Vilket då resulterar i att man ringer support. Väl där fick jag reda på att man måste efter sin beställning ringa in och tala om att man nu vill bli uppkopplad... och inte informerar de om det heller.

För att nu göra en lång story kort så har jag suttit ca 6 timmar över spridda dagar för att få ett fungerade trådlöst system i huset och jag har bytt ut modemet tre gånger och nu börjar AT&T supporten säga att det är fel på våra datorer p.g.a. det inte är amerikanska. Snacka om att flytta på problemet. Ändå säger det att de säljer en produkt som funkar för samtliga datorer och tekniker osv.. Kulmen i min envishet att få ett trådlöst fungerade internet kom igår då jag efter ytterligare 3 timmar suttit med sk experter på AT&T. Då skulle jag helt plötsligt få möjlighet att prata med Super Experten och de kopplade mig vidare i växelsystemet. Väl där fick jag veta efter en halvtimmes pusslande att han nu skulle börja ta 50 dollar för att genomföra detta p.g.a. att mina datorer inte var amerikanska. Och här sitter jag med en MAC dator... Jag trodde jag skulle bli knäpp och skällde ut killen.. stackarn. Här är jag helkund - har tecknat abonnemang för fast telefon och Internet samt två mobilabonnemang via AT&T, och plötsligt blev jag för dyr... eller så såg de möjligheten att tjäna några dollar till p.g.a. mina svenska datorer med AÅ och Ö. Jag la på luren och helkunden som de kunde blivit helnöjd med lite goodwill blir nu istället O kund och en dåligt vibrerande PR maskin. För inte kommer jag rekommendera AT&T framöver.